.

Min klocka står just nu på 04.58 och äntligen börjar jag bli sömnig. Det är helt fruktansvärt att inte kunna sova, bara så ni vet om det. I vilket fall som helst så tänker jag nu lägga mig ner och vila.

Idag började jag och David storstäda här henmma. Jag satte igång och röjde ut alla skäp i köket medans han tog vardagsrummet. Efter en stund blev vi distraherade och valde att sätta upp den nya ytterlampan istället. Därefter spårade det ur och snart åkte jag till stallet.

Först ut i dag var Lyckis. Idag skulle hennes karriär som hopphäst börja på riktigt med lite löshoppning. Vill inte hoppa henne uppsuttet ännu med tanke på hovskadan. Började och sätta upp en liten oxer. När vi kom ner till padocken linade jag henne en liten stund innan jag släppte henne så hon skulle få bralla av sig. Då började hon hoppa på eget iniativ, gång på gång, runt, runt dock åt fel håll med det störde inte henne. När jag återfått kontakten med min virriga häst styrde jag in henne på rätt håll och hon fick hoppa den lilla oxern ett par gånger inna jag satte upp ett kryss framför, 6,5 m mellan hinderna. I början sprang hon på lite grann men när oxern kom upp mot 1 m började hon backa av och tänka efter. När oxern kom upp mot 1,10 och närmare 1 m bred nådde hon inte riktigt över första gången och släppte ner bakbenen rakt över bommen så den studsade bara upp och ner i skållan (säkerhetsskållor borde man ha). Sedan passade hon på att bralla rundor en stund till och retades med matte. Hon travade omkring lite förstrött, kommer mot oxern åt fel håll, hoppar som ingenting och tar krysset lugnt och sansat på vägen ut. 1,10 är ju ingen höjd för en häst, det är inte det jag menar. Men för en häst som inte är hoppad på flera månader, inte tränad fysiskt på två månader (mer än den senaste tiden promenad ridning) och dessutom enligt stamtavla helt hoppinkompetent så är det ganska trevligt att se henne travhoppa en oxer på fel håll, 1,10 m hög och 1m bred utan att ens ta i, helt på eget iniativ. 

Därefter avslutade vi med linjen en gång på rätt håll och då hoppade hon med fantastik teknik. Josse sa efteråt (hon hade tjuvkollat) att hon hoppar bra mycket bättre än Ella, och hon har ändå gått 1,30. Häftigt!!! Ska bli spännande att se vad hon kan ge på hoppbanorna.

Sedan var det dags för Ella. Värmde upp som vanligt, hon var lite stel i vänster sidan i vanlig ordning men å andra sidan hade hon eld i baken och väldigt mycket tryck. Problemet idag var att hon låg på för mycket och la sig lite i handen. Men med en herrans massa övergångar och små små steg blev det betydligt bättre. I galoppen använde jag mig av volt - förvänd sluta - ökning för att få koll på henne. Det gav resultat och hon bar sig mycket bra. I traven provade jag lite öppna i små steg, rakriktade in på en diagonal, ökade ett par steg och tillbaka.  På  slutet hittade jag vår tävlingstrav! Eller i alla fall den jag tror att det är idag. Formen var väldigt fin och stadig med ett fräscht tempo utan att bli hastig! Hur roligt som helst.

Nu ska jag fortsätta avnjuta min fredags cocktail bestående av lika delar utav Bacardi Coconut, Baileys och mjölk. Mumma.

Ja, idag var det alltså första föreläsningen i denna satsning som Hallands distriktet gör. Det var Johan Fyrberg som var och föreläste om bland annat Ryttare som idrottare, självkänsla och självbild, teamet kring ryttaren osv. Jag tänker inte skriva om något som sas på föreläsningen, för vill man vet kan man pallra sig dit själv ;). Jag har varit på föreläsning med Johan Fyrberg tidigare men det var på Jägersro för två åre sedan (?) i samband med en riksungdomsträff.

De som förvånade mig en aning var att denna satsning vänder sig till ryttare mellan 15-25 år. Ändå kändes det mest som att jag tillhörde gruppen med mammor. Det var en fruktansvärt stor samling 15-16 åringar! Inget ont mot dem, men var tog alla i min ålderskategori vägen? Nåja, lite matnyttigt fick jag med mig hem ändå.

Nu är det natten här, imorgon väntar trimning av båda hästarna.

Jag har haft min första löneförhandling. Jag har aldrig riktigt förstått vad som är problemet med dessa, det verkar finnas en allmän skräck för att berätta vad man tycker att man är värd? Jag var egentligen inte alls förbered men har ju funderat lite på det tidigare.

Jag motiverade hur jag tänkte, jämförde med andras löner, ett års erfarenhet, ingen inskolningstid, inflation. La ett förslag och det fick jag. Tanken slog mig att jag kanske la mig lite för lågt. Men enligt säkra källor fick jag lite mer än snittlönen i landet för det tjänst jag får. Så, odramatiskt värre helt enkelt.

I och med detta inlägg har jag ju även avslöjat att jag har en heltidtjänst på g. Inget är skrivet ännu men med löneförhandling så är man ju en bra bit på väg.

Jag hade tänkt fylla detta inlägg med ett par bilder men eftersom USB-sladden vistas hemma hos mina föräldrar får det vänta ett par dagar.

Ella klipptes för andra gången idag. Hon var lite besvärlig och rastlös under klippningen men det blev bra till slut. Sedan arbetade vi ett litet pass. Eftersom snön har regnat bort här nu och det börjar gå mot pluss vill jag inte rida på grannens ängar. Istället red vi ut en liten kort runda och begav oss sedan till en utav sommarhagarna. Jag märkte snart att hon var  på tok för vild att rida på någon äng idag. Hon började bocka när jag bad henne göra halt för sitsen. Istället blev det kort pass i padocken, den är fortfarande lite hårt men vi skrittade mest samt travade och galoperade med korta steg och lågt tempo. Tränade lite skänkelvikningar, bakdelsvändingar och ryggningar.

Sedan var det dags för Lyckis. Även hon fick springa ut en runda i skogen först och sedan gick vi till sommahagen. Även hon var väldigt sprallig men hon kastar ju inte av mig så jag vågade vara kvar på ängen med henne. Det blev ca 10 min trav och galopp på volt med lite sidvärtsrörelser innan vi gav oss hem.

Imorgon ska jag iväg på en föreläsning på kvällen, det är ett projekt Hallands Ridsportförbund har. Ska bli spännande att se vad det kan ge. Du kan läsa mer om projektet här; http://www2.ridsport.se/halland

Igår hade jag riktig sovmorgon, sov alldeles för länge. Trots detta lyckades jag somna igen vid tio på kvällen. Så det kanske behövdes?

Var och simmade en runda med Ida och Kerstin (K2). Det var skönt, upptäckte dock att jag hela tiden tog i mer med min högra sida, speciellt vid ryggsim hängde vänstersidan inte med. Har ju samma problem vid ridningen, är överrörlig i min vänster sida och har inte riktigt koll på den. Så här ska det fortsättas simma. Hästen kan inte bli liksidig fören jag är det, så jag har ju något att jobba på.

Både Lycka och Ella jobbades på töm igår. Det var så halt på vägen så det gick inte att komma någon vart, inte ens med broddar, så vill höll oss i padocken. Josse med Ella och jag med Lycka. Lycka var fin, det blev bara skrittarbete eftersom padocken fortfarande är hård. Arbetade mycket sidförande och framdelsvändingar. Hon tog verkligen i och skrittade fint.  

Jag blir så ledsen, aldrig får man vara riktigt nöjd. På ondsdag kommer Guds straff igen - regnet. Jag tycker egentligen inte så illa om regn. På sätt och vis ska det bli skönt att kunna rida på ridbanan igen, men omväxling förnöjer, minst sagt.


Ella måste klippas igen, hon har varit så svettig så det runnit om henne de senaste två gångerna jag ridit. Ska försöka hinna med det imorgon. Dock har jag ett ekonomiarbete att göra också. För även om det är svårt att tro - så pluggar jag fortfarande heltid :). Lyckis ska få arbeta lite imorgon. Jag var så trött när jag kom hem från jobbet idag så det blev bara en snabbis i stallet.

Visst tränar jag hemma, men jag längtar efter min tränare Catrin. Hon kommer till klubbens anläggning varannan fredag, ibland rider jag båda hästarna, ibland bara en. För två veckor sedan kunde jag inte vara med eftersom jag var på konferens med jobbet. I fredags blev träningen inställd då de håller på att byta ridhustaket och utebanan var frusen. Nästa träning kommer jag inte heller kunna vara med då jag istället ska på en resa till Stockholm.

Om vädret tillåter hoppas jag att jag ska kunna se ut en dag i nästa vecka som jag kan åka ner till Catrin och träna. Lycka är inet aktuell för träning ännu men jag känner att jag hade behövt ett pass med Ella. Även om vi gör framsteg hela tiden så vet jag att vi gör ännu mer framsteg om jag får lite tips i mellan åt. Känner nu att jag gärna vill ha för mycket stöd i handen, även om jag vet om det själv sätter det sig bättre om någon annan säger till mig :). Har även funderat på om man skulle börja med byten nu under vintern. Hade tänkt vänta till nästa vinter men nu sitter den förvända galoppen så då är det kanske bättre att börja redan nu, innan hon blir för låst i tänket. Hur tänker ni? Detta ska diskuteras med Catrin.

Jag älskar det här vädret. Det är underbart. Kanske mest för att det är skönt att slippa regnet, vilket också är bra för Lyckis hov.

Idag har jag bara arbetat Ella. Efter den nu mera obligatoriska galna halvtimman började vi komma överens och komma till riktigt arbete. I slutet lekte vi lite med galoppslutor åt båda hållen. Mest för att se vad som hände och hur hon reagerade. Hon löste det givetvis galant. Jag ser fram emot säsongen 2009.

Klockan närmar sig alldeles för mycket. Jag är för trött för att komma till ro, det snurrar i min skalle.

Gårdagen slutade på ett mycket trevligt vis. Ett par handfulla kompisar och lite lagom mycket wii och alkohol gjorde kvällen lyckad. I förmiddags vaknade vi, mer eller mindre pigga. Jag for till stallet och red Lyckisen som busade loss på ängen, mot slutet när jag kom ner i sadeln och stillade mig blev hon trevlig.

Åkte hem, började laga mat. Då ringer Ida. Hon behöver hjälp med att köra ner Fanta till Eslöv. Jajemen, jag kan ställa upp. Till lasthjälp hade Ida fått tag i en nh-kille(gubbe) eftersom Fanta efter olika omständigheter inte gärna går in i en transport. Spännande tänkte jag, har alltid haft svårt för NH så nu skulle jag bli överbevisad.

Vi anländer till Rydö och denna man börjar försöka få in Fanta i transporten. Till en början lugn, avslappnad och ett tydligt kroppsspråk. Vi andra står och tittar på. Ju längre minuterna går och börjar närma sig en timma blir han mer och mer frustrerad. Rycker i henne, kör in armbågar i sidorna på henne, drar i henne på alla konstiga sätt och vis. Fanta har nu totalt tappat respekten för honom. Under tiden har han hunnit förbjuda Kerstin (lill-Kerstin sedemera K2) att använda sin mobiltelefon, berättat för mig hur klen jag är, förklarat vilket dåligt släp jag, haft en lektion i att man inte ska titta hästen i ögonen, anklaga Ida för att vara för klen, mig för att vara för stark... Bessewisser. Jag tyade inte mer. Jag sa vad jag tyckte. Höjdpunkten kom, tre timmar senare när jag i mitt stilla sinne velat ha honom borta från gårdsplanen för länge sedan. Vi hade provat med allt. Jag var trött, frusen (TRE JÄDRA TIMMAR I FLERA MINUSGRADER! Jag var inte klädd för detta.) och ledsen. Jag tänker så här - tröja över ögonen på hästen.

Mycket riktigt, vi tar  in hästen i stallet, binder för en tröja över ögonen så hon inte ser något. Ida leder henne genom stallet och ut på gårdsplanen. När de kommer fram till transporten och Fanta slår i lemmet säger hon; ICKE. Hon fattar direkt. Men så råkar hon halka till och komma ur balans. Ida blir rädd och ber mig ta över. Jag håller i grimskaftet, pratar lungt och bestämt, Ida mutar med godis. Mannen håller sig långt borta. Vips så står hon på transporten.

Jag vill inte vara självgod, absolut inte. Jag hade inte klarat det utan Ida, någonstans. Men den där NH-gubben kunde vi varit utan. Dessutom så här i efterhand, det är farligt att binda för ögonen på hästen och det är inget jag rekomenderar i första hand. Men vi knöt en mycket lös knut som kunde gå upp om hon skakade på huvudet. Sen får man bara be till gudarna att det går vägen, vilket det gjort alla gånger jag varit med om det. Men det finns ju alltid skräckexempel och man ska vara försiktig.

Tyvärr så kommer jag troligen vara ännu mer avigt inställd till detta NH hokus pokus än tidigare, även om jag hoppas i mitt stilla sinne att jag kommer bli överbevisad.

Vi är i alla fall hemkomna nu. det tog sex timmar fram och tillbaka, men då hade vi lite sightseeing på vägen hem också. Tur att vägarna höll sig bra. Imorgon får jag ta tag i städningen som skulle blivit gjord idag.

Igår kastrerades Cesar. Jag tycker sådant är spännande så jag stannade kvar under ingreppet. Först fick jag en ordentligt inblick över hur fet hon faktiskt är när veterinären skar igenom fettlagret, bantning gäller. Sedan hittade han inte äggledarna och livmodern. Efter 10 min lyfter han på duken för att se efter så det verkligen var en hona. Jag log, stort. Efter ytterligare en stund grävande hittar han dock vad han letade efter och knöt ihop, klippte av och sydde ihop katten. Först ca 4 timmar efter ingreppet började katten vakna till liv och söka lite kontakt. I morse ville hon fortfarande inte äta men hon hade flyttat på sig ut i vardagsrummet (vi la in henne i köket när vi kom hem så hon skulle ha vattnet nära). Då droppade jag i henne lite vatten eftersom jag var osäker på om hon verkligen hade druckit. I eftermiddag droppade jag i henne ytterligare vatten och satt och matade henne med blötmat, men då kunde hon i alla fall förmå sig att vara uppe och gå.
Såret ser fint ut så nu hoppas vi bara att hon ska pigga på sig tils imorgon. Det är så hemskt att se henne vara trött och ha ont.

Igår när jag satt och pluggade föll ögonen på min almanacka som låg jämte mig. Högst upp för tisdagen (idag) stod det ÄT FRUKOST. Förbryllingen var total. Vadå ät frukost? Vad menar jag med det? Visst är jag dålig på att frukost men det gör ju knappast till eller från att jag skriver det i almanackan...

Så i morse när jag stod i duschen slog det mig. Jag syftade inte på mig själv - jag syftade på Cesar. Hon ska kastreras i kväll så poängen var att jag skulle komma ihåg att Cesar BARA får äta frukost idag, ingenting annat.

Jag sitter och studerar. men så ibland snubblar man över något mycket intressant. Som detta till exempel. Taget ur Granberg (1998) Personaladministration och organisationsutveckling. Natur och Kultur.

1260 Det är inte längre tillåtet att våldta kvinnor
1734 Lag om att kvinnan ska vara oskuld vid bröllopet. Lägsta ålder för kvinnor vid äktenskap är 15 år.
1834 Kvinnor ges vissa rättigheter att sälja hembakade pastejer i husen.
1845 Lika arvsrätt för kvinnor och män införs.
1858 Ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder på villkor att hon först underättar domstol om att hon vill sköta sin egna affärer.
1864 Gifta kvinnor får idka handel och hantverk med makens samtycke.
1873 Kvinnor får rätt att ta akademisk eamen med undatag för jur lic och teologi.
1882 Pessaret uppfinns
1910 Preventivmedel förbjuds i lag.
1921 Kvinnor får allmän rösträtt och blir valbara.
1921 Gift kvinna blir myndig vid 21 års ålder. Kerstin Hesselgren blir första kvinna i riksdagen.
1938 Förbud mot preventivmedel upphör
1939 Förvärvsarbetade kvinnor får inte längre avskedas på grund av havandeskap, förlossning eller giftemål.
1947 Första kvinnan i regeringen.
1950 Båda föräldrarna blir förmyndare för barnet
1963 Nattarbetesförbud för kvinnor slopas
1964 P-piller godkäns i Sverige
1974 Föräldraförsäkrning införs
1980 Lag mot könsdiskriminering
1982 All kvinnomisshandel på enskild plats faller under allmänt åtal.
1983 Alla yrken är öppna för kvinnor

Det lilla äcklet är tillbaka!!! Men hon är fetare än någonsin. Den hästen har aldrig varit överviktig, någonsin. Men nu, med världens smaskigaste hösilage har hon blivit rund som en boll. Det, tillsammans med att det är som att sitta på en dynamitladdning vid ridning gjorde att jag och Josse bestämde att hon behöver komma ut i skogen och galopera av sig ordentligt. Mycket riktigt, vi gav oss ut och i vanligt ordning var hon lite hoppig och studsig. I början vågade jag inte släppa på utan först efter ca två kilometer galopp kommer det en uppförsbacke, där tänkte jag att jag vågar släppa på lite grann. Jag ställer sig upp i stigbyglarna och PANG vilken smäll jag fick i rumpan. Halsen försvann framför mig och plötsligt slog jag en kullebytta och låg på marken. Jag landade på utsidan av låret så det gick bra och jag var uppe på benen inom några sekunder och såg hästen galopera bort i horisonten.

Jag stod där och fingrade efter mobilen i fickan för att ringa Josse och berätta att Ella snart står på gårdsplanen. Men då plötsligt kommer hästen galoperandes tillbaka, saktar av och stannar lugnt vid mig. Jag ledde henne en stund för att känna efter så jag inte hade dött. Sedan hoppade jag upp och galoperade vidare. Hon är smart hästen, hon vet att om hon fått av mig en gång fortsätter hon försöka. Som tur var lyckades jag hålla mig kvar trots ytterligare ett par ordentliga bockrundor. Vilken lite skit-häst. Tror inte jag har ramlat av sedan jag flög in i staketet under ett hoppass med Lycka så det var väll på tiden. Den är egentligen fantstisk vad stryk man tål.

Nu ska jag fortsätta plugga. Over and out.

Jag tipsar om bloggkoll.se igen. Det räddar mitt bloggläsande. Lägg till mig där så får ni ett meddelande vare gång jag uppdaterat om mitt meningslösa liv.

Nu sitter jag och pluggar, därav tristessen. Lyckis och jag red en runda i skogen idag. När vi nästan var hemma hade de grävt upp vägen så vi fick vända och rida hela vägen tillbaka också. Vi var blöta när vi kom hem. dessutom har jag nu kommit fram till att hon ska bli hopphäst mitt lilla bus. Så 2009 kommer vi röja på hoppbanorna istället, eller ja. Framåt hösten i alla fall.

En bild från 2007 i Styringe:


Vintern 2007. Några månader efter jag fick hem henne:

... så tror jag att jag ska rida en liten runda innan jag börjar plugga. Så motivationen kommer igång. :)

Igår var Kerstin och Ida här. Vi spelade Wii, Twister och flamsade lite allmänt. Jag kunde behöva vara lite social men tabben är ju att jag nu måste plugga hela lördag och söndag, hade tänkt och göra en del igår kväll. Det är inte ett dugg synd om mig, jag får skylla mig själv som inte går på föreläsningar eller börjar i tid.

En extra stor bild till en extra god kaka. Troligen de godaste kakorna som finns. Ännu bättre är det andra människor inte fattar det och Ica har utförsäljning på dem. :) Mumsigt pluggodis.

Förkylningen går åt rätt håll nu, har kommit in i stadiet när jag snorar och nyser massor. Men det är skönt att veta att det håller på att ge sig.

Igår arbetade jag Lyckis på töm. Hon blev väldigt fin, vi arbetade bara i ca 10-15 min (förutom fram- och avskrittning) men det går verkligen framåt! Har lagt upp jobbet med henne så att jag rider/arbetar henne korta pass, fokus på kvalité och mestadels skritt. Hon vilar nu var tredje dag.

Idag var det dags för Ella att arbeta. Hon kändes väldigt bra i början och galoppen var helt fantastisk. Har jobbat mestadels med att få galoppen bärig de senaste passen och idag trillade poletten ner. I traven blev hon för laddad och överhettad så jag redde inte ut det riktigt. Red istället lätt, hade henne riktigt låg och gjorde massa övergångar.

Klippte även Lyckis idag. Hon ser inte klok ut :). Halvklippte henne, hon har ca tre cm tjock päls där hon inte är klippt. Där hon är klippt är hon silvergrå mot hennes annars bruna hårem. Halsen blev ännu tanigare nu förståss... Jaja, vi måste bygga muskler så hon blir snygg igen.

Idag är jag lite bättre. Det har släppt lite i näsan så jag kan andas. Hade dock feber i natt, men nu känns det ok. Har försökt locka in katterna men de vill inte komma. Är så ensamt här i sängen. Skulle boka tid hos veterinären för att kastrera Cesar men de öppnade inte fören 15.00 idag så nu måste jag komma ihåg det tills i eftermiddag.


Nu ska jag göra ett nytt försök att få in katterna. Sen är det dags för lite studier.

Nu ligger jag här nerbäddad och hoppas på bättre tider. David har smittat mig med årets förkylning och jag mår riktigt dåligt. Så istället kan jag ge en liten redogörelse för de senaste dagarna.

I torsdags bar det iväg till Ästad gård med jobbet. Vi hade två otroligt produktiva dagar för att ta fram en programförklaring för vår Ledningorganisation, vilket vi lyckades bra med. Torsdag kvällen bjöd på Fångarna på gården, spa och god middag.

I lördags hade vi en liten tillställning här på Tubgatan. Det kom ftuktansvärt mycket folk och många människor som jag inte övehuvudtaget känner. Men vi hade otroligt trevligt! Städningen var som i vanlig ordning mindre uppskattad.

Nu ser jag fram emot två dagar på Ästad Gård tillsammans med de andra i ledningsgruppen på jobbet. Igår kväll när jag packade slog det mig att hur jag än vred och vände på min packning kunde jag inte låta bli att packa med ett par extra skor. Likadant var det förra helgen när vi åkte till Fredrikshamn, då hade jag med mig två olika par (svarta) stövlar. Vad är det för fel?

Idag tog jag och Lycka en ny runda i skogen. Skrittade ner till travbanan där vi travade ett par korta sträckor och gjorde ett par ryggningar innan vi skrittade hem igen. På hemvägen tänkte jag att vi skulle rida off-road för att träna ryggen lite. En tät granskog färdig att avverkas vilken minut som helst, normala hästar hade försiktigt tagit sig fram genom att lyfta på benen och se var de går. Inte min. Hon löser det på fart. En hutlös hastighet över stock och sten, sicksackande mellan träd, med mig proande och dragandes i tyglarna. Trodde vi skulle ha ihjäl oss. Nästa gång tar vi på benskydd och tar off-road biten på väg bort från stallet innan vi travat någonting.

Hon passade även på att rymma från mig när jag skulle släppa ner henne i padocken. Hon gillar det verkligen inte utan trivs bättre i sin lilla sjukhage trots att hon har sällskap av russen som står på lösdrift jämte padocken. Men för hennes fysiska välbefinnande får hon går där och skrota ett par timmar om dagen.

Jag antar att det vore på plats med ett par intelligenta rader om USA:a nya president Barack Obama. Tyvärr så är jag pinsamt oinsatt i detta val som med högsta sannolikhet påverkar Sveriges framtid avsevärt.

Jag tycker mest det är fruktansvärt jobbigt att det på planeten Tellus, år 2009, anses vara "stort"  att världens mäktigaste nation får en svart president. Jag har förstått att USA är ett förhållande vis rasistiskt land. Men blir det bättre av allt ojande över den svarta nyvalda presidenten? Borde det inte, i andra mindre rasistiska länder, vara helt oviktigt var kandidaterna har för hudfärg?

Jag hoppas innerligt att Obama, oavsett hudfärg, lyckas styra upp det kaos Bush lämnat efter sig och kanske göra vår värld till en lite bättre plats att leva på, även för oss Svenskar.

Idag red jag Lycka första gången på drygt sju veckor! Hon är helt fantastisk. Först surade hon lite jag precis hoppade upp, sen skrittade vi ut i skogen som hon inte gjort annat på sju veckor. Efter en stund blev hon lite väl pigg och efter några halter travade vi en kort bit. Hur roligt som helst.

Sedan fick Ella ett litet pass på ridbanan, vi hade mest trevligt. Josse hjälpte till med ryggningarna.

Nu har vi käkat middag, det blev bakpotatis med tomatröra, creme fraiche och vitlöksbröd. Mums.

Älsklingen var hjälpsam ikväll och fixade ihop mig, Lycka och Cesar i min nya header. Tjusigt va? Arbetet med bloggen fortskrider en annan dag. Nu är det natten.

Idag har jag och Lyckits varit på återbeök i Helsingborg. Först träffade vi Anders Richard som är utbildad veterinär såväl som hovslagare. Han tittade på henne när hon rörde sig och vi diskuterade kring huruvida vi skulle göra en kontrollröntgen eller inte för att verkligen utesluta att det blivit någon påverkan på hovbenet. Hon var helt ren i skritt och trav. Eftersom vi inte kunde bestämma oss kom även Anders Malmberg som är hovslagare och tittade på henne när hon rörde sig. Han tyckte inte det behövdes någon röntgen så vi bestämde oss för att strunta i det.

Sedan skoddes hon om, fick sidokappor å sin skadade hov men behövde inte längre någon ringsko. Hovarna var väldigt fina och inga tryckningar eller blödningar i sulorna. Sen fick hon sin vaccinationsspruta innan vi åkte hem. Nu väntar sex veckors lugn igångsättning med mycket mycket skritt. Efter nästa skoning som får göras av ordinarie hovslagare kan jag succesivt öka på så vi är uppe i normal träning igen.

Troligen kommer det ta ytterligare 9-10 månader innan hoven är helt återställd så vi hoppas på en kall, frusen vinter med mycket snö så hon slipper stå själv i sjukhagen eller padocken för att undvika väta.

Hur många damsugare har kungen?

Nu är vi tillbaka hemma - det har ändå varit minst sagt skönt att få sova i sin egen säng i natt. Helgen har varit trevlig, god mat, roliga skämt, underhållning och fantastisk champange. Det var precis vad jag behövde för att ladda batterierna, även om uppmärksamheten faktiskt ska riktas mot Anki som fyllde 50 igår!!!! Den största attraktionen var ändå Det Aaaaarrrrnrika Amerikahuset i Göteborg som Göteborgarna själva inte verkar ha riktigt koll på. Lennart badade bubbelpool med plånboken i bakfickan, vi skrattade så vi kiknade.

Idag är det Helsingborgs djursjukhus med hästen. Håll tummarna. Uver and out!!