Bibeln

Jag är med i svenska kyrkan men jag kan inte påstå att jag är troende. Jag tänker vara medlem ett tag till men någonstans inser jag orimligheten att vara med i ett trosamfund man inte sympatiserar med. I vilket fall som helst är det ju inte tokigt att läsa bibeln, jag har inte kommit speciellt långt men två små funderingar har utmärkt sig mer än andra. 

1 mos 1:26
"Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."

Då är ju frågan; vilka syftar Gud på är "vi"? Hade Gud en kompanjon man inte fick läsa om på söndagsskolan? Pratar han om sig själv i tredjeperson och dess utom i plural? Syftar det till att Gud inte är en person utan ett fenomen som finns överallt, hela tiden? Inte för att det gör det logiskt, men ändå.

1 mos 2:24
"Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, de blir ett."

Okej, hur många män lämnar verkligen sin mamma? Och varför lämnar inte kvinnan sina föräldrar? Gör mannen en uppoffring som blir ett med kvinnan? Egentligen tycker jag det är ett fint citat. Hela kvinnans skapelse är en hyllning till kvinnan kan jag känna.

Jag återkommer med fler bibelcitat längre fram.


Tidsmaskin?

Idag var jag på utbildning på samma plats som jag utbildats under åratal förr. Nämligen på gamla realskolan, vilken numera går under namnet Lärcentrum. Jag gick första och andra året i grundskolan i denna byggnaden och efter första terminen under tredje året flyttade vi till en nybyggd skola.

Jag har varit på lärcentrum ett antal gånger under det gångna året, bland annat när vi haft ledningsgruppsmöten på jobbet. Men det var först idag den riktiga nostalgikänslan uppkom. Vi skulle lära oss grunderna i ett nytt datasystem vi ska börja använda, följaktligen befann vi oss i en datorsal belägen på husets källarplan. I just detta rummet spelade jag rundpingis för si sådär 16 år sedan. För att vara ärlig spelade jag nog inte så mycket utan satt och tittade på, jag var för rädd att göra bort mig (var tog den egenskapen vägen???)

På kafferasten gick vi upp två trappor där jag för en herrans massa år sedan var med i otaliga teaterföreställningar och även såg på föreställningar med ett spöke som dansade till Elvis-låtar. Jag har också ett vagt minne av att vi i denna lokal gjorde egen müsli, vilket förmodligen var den müsli som ligger till grund för min nutida avsky för samma rätt....

På första våning finns det klassrum jag spenderade två och ett halvt år i skolbänken. För sexton år sedan satt jag med en talpedagog på en bänk i hallen utanför och lärde mig uttala bokstaven s. Varför satt vi i hallen? Fanns det verkligen inget bättre ställe för en utskämd liten flicka som mig att lära sig sluta läspa? 

I en sal på översta våningen lärde jag mig spela blockflöjt, det är där jag nu har ledningsgruppsmöten tillsammans med kontorets chefer, övriga handläggare och support- och servicegruppen. Snacka om att allt kommer tillbaka....

Veckans fråga:

Varför är farmaceuter helt oförmögna att skynda det minsta lilla?

Ologiskt

Tankarna florerar utan kontroll - vad är det som händer?

Tuff vecka

Första veckan som heltidsanställd lider mot sitt slut. Jag trivs fantastsikt bra med livet även fast jag var mer död än levade när klockan ringde 05.30 i fredags.

Igår körde jag ner Lycka till Catrin som skulle rida henne ett pass.Vi har kört fast och jag tycker inte att vi kommit fram så långt vi borde efter igångsättningen. Lycka trivdes givetvis bra med Catrin. Catrin krånglade ingenting utan red ett ganska lugnt pass och bara lullade runt. Hon tyckte att Lycka var fin att rida på, förutom att hon är lite för oliksidig och blir stark i högersidan. Catrin berömde också Lyckas skritt - den har förbättrats enormt! Det var väldigt lugnande att Catrin satt upp - min desperation har lagt sig.
Idag tog vi ett litet pass på ridbanan (som äntligen fungerar att rida på efter all kyla!!!), det kändes jätte bra. Inga stor skillnader egentligen men det var ett roligare pass eftersom jag vet att allting kommer lösa sig och vi inte har några stora brister.




Snart kommer Nea och Kerstin och pizza, ska försöka uppdatera snart igen.

Examen!

Fantastiskt! Nu är det gjort!!!

Fredagen bjöd på en trevlig cermoni i Växjö domkyrka med tal, sång och rosutdelning. Kvällen tlllbringades å Bulls och Bond i Halmstad tlllsammans med gamla klasskompisar. Jag återvände till Tubgatan 04.15, mycket lycklig.

Lördagkvällen har jag tillbringat med släkt och vänner hos min mor och far. Firandet fortsätte nästa helg.

Vad är det som händer?????

Det finns en del låtar som är förbjudna att göra covers på, enbart för att orginalet är så fantastiskt att det aldrig någonsin får komma i skym undan av något annat. Sen finns det den andra delen, att rätt människor ska hålla sig till rätt saker. Alla ska göra det de är bra på - för allas skull. Även så i musiken.

Hur tänkte på Nanne Grönwall när hon tolkar Kents Ingenting? Kent är lite heliga på något vis, de är ju one of a kind. Vad händer med världen??? Det är förvisso producerat med Svt, men hur tänkte Svt och hur tänkte Nanne?

http://www.youtube.com/watch?v=19iySo_6-k4

Mörkt mörkt mörkt

Nu är det mörkt på flera plan. Framför allt var det mörkt i padocken idag. Strömbrytaren till belysningen har frusit sönder så vi famlade i mörkret. Valde att arbeta Lycka lite på töm idag. Hon var fruktansvärt brallig och jag lät henne busa omkring ganska länge innan jag började kräva fokus av henne. Hon kom genom rygen väldigt fint idag även om hon var väldigt taggad och hade svårt att vänta. Egentligen hade hästen behövt galopera av sig en mil eller två men hon är inte tillräckligt stark för det ännu. Hon var i vilket fall rejält svettig efter dagens pass så det är ju en bit på väg i alla fall.


Mörkt ser det även ut för mänskligheten. Vissa människor borde ha ett skott i pannan. Det är min helt personliga oprofessionella åsikt.

Hjärtat är jag

Hur lycklig blir man inte när man i slutet av arbetsdagen ringer en kollega (jag handläggare, hon områdeschef. vi samarbetar just nu med ett ärende som är lite krångligt) och hon svarar "hej hjärtat" när hon ser att det är jag som ringer. Det är precis sådant som gör min dag. Jag blir så glad! Jag har ett fantasiskt jobb och mins lika fantastiska kollegor!

Imorgon är det dags för utbildningens sista semeniarium. På fredag är det examen. Helt sjukt!

Helgen som gått

I lördags kom Andy och Rasmus och hjälpte till att fixa golvet i hallen (på övervångingen) och i trappen. De gamla äckliga plastmattorna togs bort och fram kom ett fantastiskt fint trägolv! Hallen blev färdig så den ska bara lackas, vi har ungefär halva trappan kvar. Jag personligen var inte så inblandad i själva golv-biten utan ägnade mig åt att åka till soptippen, färgtema, städa undervåningen och rida. Jag är väldigt lycklig för det, det verkade inte vara så roligt att skrapa bort mattrester limmat med kontaktlim... Bilder på projektet kommer.

Lördagkvällen firade vi Idas sambo Andreas som fyllde 25. Vi var i Torupsbygdegård och hade sjukt trevligt! Detta ledde till att söndagen blev väldigt lugn.


En wow-frus bekännelser

När jag och David flyttade ihop var det jävla World of warcraft spelande från hans sida. Eftersom jag spenderar ett par timmar om dagen i stallet kunde jag inte gärna be honom låta bli. Eftersom jag också gnällde på honom att han inte ens försökte dela mitt hästintresse kunde jag inte gärna ta fullt avstånd från wow-världen heller (Vissa principer borde jag hoppat över... ). Så en dag övertygade jag honom helt enkelt att skapa en karaktär till mig på hans konto för att jag skulle få prova. Han lärde mig grunderna och jag spelade kanske i en timma den kvällen. Sen var jag fast. Jag vet att jag aldrig kommer bli bra och den vackra dagen jag blir lvl 80 kommer jag inte våga spela några instanser med grabbarna i alla fall. Jag vill helst fortfarande inte sätta några talentspoints utan sambon och frågar honom ideligen vilka shoulders jag ska ha på mig eller vilket vapen som är bäst. Jag ör helt enkelt jädrigt lost, men roligt är det.  

Men jag har ju ändå funderat på det här spelet. Jag VET att det är fiktivt och påhittat och allting. Men VEM kommer på idén att min gnome ska rida omkring på en mekanisk struts? Hur gick detta till och vad är historien kring det? Vet någon får man gärna berätta, för jag fattar ingenting.

Jag fattar inte heller vem som kom idén att dinosaurier springer omkring med recept mitt ute i djungeln? Om ett troll hade gjort det kanske det finns någon logik, men en raptor? I och för sig är det nog rubbat att det finns dinosaurier överhuvudtaget, men någon slags fantasi bygger ju hela spelet på så det får jag nog acceptera.

Snön är borta :(

När jag vaknade i morse blev jag lite sur på vädret. Jag älskar snön och fullkomligt hatar när den försvinner, detta blöta, hala, hårda förbannade jävla vädret gör mig till en riktig argbigga. Inte går det att rida någonstans heller, padocken är för hård, ängarna är för håra, i skogen är det halt. Skrittade ut en runda på Lyckas och gymnastiserade så gått vi kunde. Hon är riktigt taggad så nu hoppas vi att hon får vara frisk.

Eftersom Lycka för tillfället är frisk så är givetvis en annan halt. Det är lagen om allts jävlighet som gör att Ella just nu står skadad. Förhoppningsvis bara en hovböld men det kan lika gärna vara något annat. J har diskuterat med både hovslagare, djursjukvårdare och veteinär så vi ska avvakta till på måndag i alla fall. Tycker synd om henne, hon har så ont :(.

Imorgon hoppas jag att padocken har tinat så vi kan arbeta med lite bommar, jag och Lyckis!

Förfest påTubgatan nyår -08

Gänget:


Puss min älskling:


Anton is i da house:

Vi älskar varandra


Sällan blir de som man tänkt sig

Det gick inte bra att sova. Efter att jag legat och stirrat ut genom förstret en stund vaknade min älskade. Efter en liten stunds dividerande kom vi fram till att jag skulle gå upp, gå ut en promenad och sedan sätta mig och skriva färdigt min rapport. Mycket riktigt. Promenaden var fantastisk, att Hylte kan vara så vackert klockan tolv en tisdagkväll är helt orimligt. Jag pulsade fram i snön och fullkomligt myste.
Full av ny energi satte jag mig sedan och skrev färdigt min rapport och för ca tio minuter sedan skickade jag in den. Nu finns det ingen återvändo, annat än att vara laddad som attan inför semenariet.

Det har slutat snöa nu så jag överväger faktiskt att ta ytterligare en liten promenad innan jag går ch lägger mig, vilket skulle bli den tredje promenaden det här dygnet. Men jag fullkomligt älskardet här vädret. Så älskar jag också känslan av total ensamhet, på ett fint sätt.


Ursäkta bloggtorkan

De två senaste veckornas bloggtorka beror på följande:

*jul och nyår
*studietidens absolut sista rapportskrivande
*world of warcraft

Jag måste dock ge en eloge till ni som läser, antalet läsare har bara minskat marginellt. Jag ska verkligen försöka komma igång med bloggandet igen.

Imorgon ringer klockan 05.30 för en kort promenad innan jag ska fila färdigt på min rapport och skicka in den senast 08.00.

RSS 2.0