Att stupa!

Den konsten kan uppenbarligen jag! I fredags lyckades jag med denna fantastiska bedrift som nu mera gör sig påmind av blåmärken och ömmande kroppsdelar. Dessutom lyckades jag med detta helt utan påverkan av vare sig alkohol eller andra "lugnande medel".

Tänk dig följande. Du sitter i soffan och bestämmer dig mer eller mindre plötsligt för att gå och byta om. Du går då mellan bordet och soffan när du upptäcker en datorsladd som går i höjd till ditt knä. Du inser givetvis att det finns en överhängande risk att snubbla över denna sladd så du bestämmer dig för att peta ner sladden med din vänsterfot. Dessvärre går du händelsena lite i förväg och tar först ett litet steg framåt med din högerfot. I samma ögonblick som du petar ner datorsladden med din vänsterfot inser du att sladden har hakat fast i en hålslagare som nu är på väg ner på din högerfot. För att inte detta ska hända lyfter du kvikt på båda fötterna samtidigt som du lutar åt höger. Vad händer? Jo, du ramlar handlöst och raklång i golvet samtidigt som hålslagare dimper ner på din högerfot. Vad hände rsen? Jo du börjar växelvis skratta och gråta, skratta för du inser hur roligt det såg ut, gråta för det gör så förbannat ont och du är väldigt tveksam till huruvida du någonsin kommer kunna gå normalt igen eller om du får ta sällskap av en rollator resten av livet. Samtidigt sitter din sambo i soffan, dubbelvikt, kiknande av skratt. Han har fortfarande inte (IDAG MÅNDAG) frågat hur det gick eller om du slog mig. Det aset....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0