.

Jag började dagen med att rida Ella. Vi begav oss ut i skogen så djuret skulle få lite miljöombyte, blir ju ingen skogsridning på vardagarna eftersom det är så mörkt. Skrittade iväg och red sedan ner på en skogsväg som leder hem till mina föräldrar (även om jag svängde av innan jag kom hem till dem idag). Började trava och hon var riktigt taggad så jag fick göra skrittövergångar ofta för att hon inte skulle vältra iväg. Hon småkickade lite som hon gör när hon blir irriterad över att hon inte får springa så fort som hon vill men annars gick det bra. Efter en stund mötte vi en granne till mor och far och jag stannade och pratade med en stund, under tiden stod Ella och sov i höstsolen, mysigt! Sedan red vi hemåt igen och fortsatte trava, vågar inte galopera henne när hon är så taggad som idag, jag vet att det är väldigt lätt att man ramlar av. Jag fick rida likadant hemåt, flera skrittövergångar för att behålla kontrollen. Så när jag skulle göra den sista avsaktningen då vi nästan var ute på asfaltsvägen så börjar hon bocka som en tok istället för att sakta av! Jag lyckades hålla mig kvar de första bocknignarna men till slut så hade jag hamat så mycket till höger så jag inte kunde hålla mig kvar. I samma stund som jag släpper taget och glider ner i marken slutar skithästen bocka och tittar på mig som om jag är dum i huvudet där jag ligger i gruset och surar. Nåja, jag slog mig inte så det var bara att hoppa upp och fortsätta hemåt. Det var nästan ett år sedan jag ramlade av henne sist så hon tyckte nog att det var på tiden...

Efter turen med Ella åkte jag hem och käkade lunch innan jag for till Harplinge. Jag var riktigt nyfiken på hur sadeln skulle ligga på Lyckis. Efter att jag plockat upp P på vägen och kommit till stallet, tagit in hästarna och gjort vid dem återstod sanningens ögonblick! Jag packade upp sadeln och stod och fasade en stund. Skulle jag våga lägga på den? Jag tog mod till mig till slut och se; sadeln låg jätte fint! Lite rakare än celine men det gör ju inget eftersom den är på gränsen till för svängd. Då återstod det bara att sitta upp och rida en stund för att se om sadeln ligger stilla. Det är ofta det som är problemet, sadlar ser ut att ligga bra men när Lyckis börjar röra på sig så händer både det ena och det andra! Nåja, satt upp och blev helt förvånad över hur fantastiskt bekväm sadeln var! Jag som är bortskämd med Jaguar tyckte den var jätte trevlig! Red en lite vända och kom sedan tillbaka och sadlade av. Den hade legat helt stilla! Fantastiskt! Så nu har Lyckis en ny sadel, hoppas bara P trivs i den också.

Efter den bravaden bytte jag till hoppsadel och P sadlade Cherie och så red vi ut i skogen, en riktigt lång runda! Hästarna stormtrivdes i höstsolen och vi red i varierande tempo uppe på Nyårsåsen! Det var verkligen mysigt och Lycka kändes till min förvånan ännu bättre idag än sist. Det går verkligen fort framåt för dem, jätte kul!

Nu har jag kommit hem igen och det enda som återstår idag är att ta det lungt och äta lite gott! Sjukt bra dag idag trots att jag säkert komma ha lite blåmärken i morgon!


Förra hösten när Lyckis stod och solade. Tjock var hon också men så var hon ju skadad...