.

Nej, jag är inte gravid.

Jag är små krasslig och bantar (dock utan resultat MORR). Det har gått väldigt bra och jag har inte haft något sockersug eller tänkt på mat. Tills nu. I morse fick jag sådant absurt sug efter ugnspannkaka och ugnsbakad rödlök. Allvarligt, det är ju inte ens några favoriter!! Det gick dock över under dagen och med tappert knaprande av Bafucin och halstabletter har jag inte heller varit hungrig.

Apråpå att vara gravid. Eller, snarare avsaknaden av graviditet, så är det något som ibland kommer på tal på jobbet. Jag är den enda kvinnan i fertil ålder (eller, det vet jag ju inte med säkerhet så klart men de andra är i alla fall nära bäst-före datum ur det avseendent) på vårt kontor så finns det en och annan som är väldigt nyfiken och skojfrisk. Så i förmiddags fick jag med skratten i halsen förklara att meddelandet från vårdcentralen avsåg en omsorgstagare och inte något besked om graviditet. Vilket de tyvärr var lite skeptiska till. Nu är det i alla fall bestämt att den första människan på jorden som ska få veta att jag är gravid (den dagen den sorgen...) är vår debiteringsassistent. Dessutom kräver de också att vara delaktiga i att bestämma när detta ska hända, jag ska inte tro att sådant är något man bestämmer där hemma! Inte då, det ska kollegorna vara med och bestämma.

Behöver jag säga att vi har väldigt roligt på jobbet och mina kollegor är helt fantastiska?