Lördagsunderhållning.


Den vackraste

Mars 2000, andra dagen som hon var min:



Strömsholm sommaren 2001:


Maskeradhoppning 2002:


Hästhagen 2003:


Hviderup 2004:


Sista tävlingen, hösten 2004:




Highlights

De som känner mig vet att jag inte har så mycket för den blockerande ridningen som Anky och gänget (Gal, Kittel m.fl) sysslar med. Så jag tänkte visa lite filmer på ekipage och ridning som jag gillar:

Martin Schaudt och Weltall (spana in travökningarna och bytesserierna!):




En helt okänd människa (eller inte riktigt). Men jag älskar den sympatiska ridningen och den fina friheten hästen ges, även om det saknas en del både styrkemässigt och tekniskt så är det riktigt trevligt att se:



Här snackar vi om att sitta fint. Inte fastgjuten som Anky. Tycker hon hanterar urballandet fint också. Kontroll- sedan frihet.



Kräksjuka?

Ja, det tror dom på sjukvårdsupplysningen. Tydligen är illamående något som går och de tror att det är kräksjuka som inte bryter ut hos alla. Tur för mig att jag inte ligger och hulkar, men å andra sidan hade det gärna fått gå över.

Det ser inte lovande ut...

Nu har huvudvärken slått ner som ett annat oväder och jag känner mig inte alls speciellt kry. Nu ska jag krypa ner i sängen för sista gången idag!

Jag som var så glad

Igår morse var jag på oförskämt bra humör och kände verkligen på mig att veckan skulle bli rolig! I söndags hade jag huvudvärk hela dagen men den hade släppt jag jag studsade runt som en annan idiot. Lyckan varade dock inte länge utan snart kom huvudvärken smygande och det hela slutade med att jag fick ställa in ett hembesök i sista stund då jag attackerades av illamående och yrsel. Idag är statusen något bättre även om illamåendet fortfarande kommer och går. Jag kurerar så gott det går och hoppas innerligt att jag är fit for fight imorgon!

Tills något annat händer bjuder jag på ytterligare ett par bilder från i söndags:





Snöyra!

Idag har vi busat i snön, Nisse och jag;






Trött i benen

Igår åkte jag till ridhuset för ett pass med Nisse direkt efter jobbet. Han var trevlig och givetvis ännu bättre än sist. Man undrar när de riktiga bakslagen ska komma... Hoppas vi slipper dem! Av okänd anledning blev jag fruktansvärt trött i benen efter ungefär halva passet. Jag förstår inte varför för jag driver inte mycket. Måste vara någon slags spänning blandat med faktumet att jag inte hade ätit som jag skulle.

Nåja, utvärderingen blir ungefär så här:
+ Taktmässig fin trav i balans och lätt i handen
+ Ganska fin i sidorna
+Tände till och tog för sig lite bättre i galoppen
+Var mjukare över ryggen i galoppen
+Gjorde ganska fina sidvärtsförflyttningar, betydligt bättre än i fredags.

- Gick in i koma så fort vi skrittade
-Trasslade till i galoppfattningarna
-I slutet blev han lite låg och ville lägga sig i handen

Nästa pass måste vi rida övergångar, övergångar och övergångar!

Nisse:

Vi ser det snöar!

Det är eventuellt så att jag är den enda som fortfarande är glad för snön och jublar när det kommer mer! Men jag tycker verkligen att det är helt fantastiskt underbart.

Delefelt säger emot.

För det första så finner jag stort intresse och nöje i att läsa Livs blogg; http://aramise.bloggagratis.se/ så ingen tror någonting annat. Jag har dock reagerat ganska mycket på ett inlägg hon skrivit där jag inte håller med henne. Jag kommenterade detta inlägg men var otroligt ensam om min åsikt, dessutom är kommentarsfält till inlägg inte speciellt bra diskussionsforum så jag kommer med ett eget inlägg i hela den här debatten nu. 

Livs inlägg handlar om hästens form vilket vi båda uppenbarligen tycker är ett intressant ämne. Mina tankar kring hästens form grundar sig i den tyska utbildningsskalan = Takt - Lösgjordhet - Stöd - Schwung - Rakriktning - Samling. Jag anser att skalan både fungerar linjärt men också att den går i cirklar. En häst kan t ex inte vara lösgjord om den inte är taktmässig, men hästens takt förbättras också när den är lösgjord.

Att rida handlar om att hjälpa hästen att omfördela vikten till bakdelen för att kunna bära upp ryttaren på ett så skonsamt sätt som möjligt (samling). Det är en lång väg att gå till äkta samling och vägen dit handlar uteslutande om gymnastik. För att ordna upp lite i denna röra ska jag börja med att definiera begreppet form. Med form avser jag hela hästen, hur hästen använder sin kropp och hur hästens kroppsdelar förhåller sig till varandra. Huvudets position är en del av formen som jag anser är ganska oviktig i det stora sammanhanget. Lika viktig som huvudets position är vardera bakbenets position, alltså lika viktigt att fokusera på.

Livs inlägg handlade dock nästan uteslutande om huvudets position och därför tänkte jag förklara lite mer hur jag tänker kring detta. Huvudets position är ett ganska tydligt kvitto på hur hästen arbetar genom kroppen. Om man då börjar placera hästens huvud där man vill ha det förlorar man detta kvitto. Istället för att konstatera hur hästen arbetar med hela sin kropp fokuserar man på att rida hästen med huvudet i en viss position och glömmer vad hästen håller på med övriga kroppen. Detta fenomen anser jag vara väldigt vanligt, sen finns det alla variationer. En del fokuserar väldigt mycket på att hästen ska vara rund i nacken (och näsan hamnar då ofta lite bakom) andra stirrar sig blinda på att huvudet ska vara framför lodplan.

Jag försöker fokusera på att hästen arbetar korrekt och genomsläppligt och därmed är målet att hästarna ska ha näsan strax framför lodplan. Sen kan man ju ta Nisse som exempel. Det är en stor häst som gärna har lagt sig i handen, när han gör det så hamnar han ju bakom lodplan vilket inte alls är önskvärt. Då har jag fått fokusera väldigt mycket med att han ska uppåt och framåt med näsan för att lätta i handen och arbeta för sig själv. Lycka å andra sidan är en häst som är tvärt om, hon vill gärna springa antingen med näsan i vädret eller med nosen i bringan. Där har jag uteslutade fått fokusera på lösgjordheten över ryggen med hundratusentals övergångar och helt stuntat i var huvudet är. Men när hon släpper fint över ryggen kommer näsan i rätt position.

Jag tror inte att det finns någon anledning att medvetet rida hästen med näsan bakom lodplan, eller rund och låg som andra benämner det. Att leka med hästens överlinje och ibland rida hästen med längre överlinje och ibland med kortare tror jag är nyttigt, men det finns ingen anledning att justera enbart huvudets position. Jag tror också att det är fullt möjligt att utbilda en häst hela vägen till Grand Prix och hela tiden ha som mål att hästens näsa ska vara framför lodplan (eftersom alla andra bitar då är på plats). Se bara på Cathrine Haddad som lyckas utmärkt med detta.

Summan är egentligen att jag tycker det är helt felaktigt att diskutera form i benämningen om var hästens huvud är. Ingen skulle få för sig att diskutera form helt utifrån var hästen sätter ner vänster framhov, men båda har ungefär lika stor betydelse men inte alls lika tydliga för ögat.


Kort uppdatering

Jag har alldeles för mycket omkring mig just nu för att ta mig tid att blogga, men jag får passa på under de små andhål som finns.

I fredags i förra veckan var det ny träning för Catrin. Nisse känndes ganska fin och vi sträckte på oss lite extra då vi hade ovanligt stor publik. I traven kollade vi läget och började introducera skänkelvikningar vilket han givetvis tog del av med stort lugn. Fokus låg på att hålla honom rak och balanserad samt att han bara skulle flytta sig undan för sänkeln. Vidare arbetade vi med galoppen då jag uttryckte ett önskemål; "det hade varit trevligt att kunna svänga i galoppen..". Catrin hade dock helt andra planer och under den kvarstående tiden av träningen sprutade farttårarna och en väldig oro att gå omkull for omkring i mitt huvud. Givetvis skötte sig Nisse fint. Syftet med att rida ordentligt framåt i galoppen är att han ska bli kvickare bak, komma oredntligt över ryggen och ta för sig så man så småning om ska kunna korta honom med bibehållen EGEN bjudning och balans.
Catrins avslutade kommentar var "om ni inte går omkull rider du för sakta". Tack för den.

Imorgon blir det förhoppningsvis ett nytt pass i ridhuset, och då jäklar ska jag gasa!


Dagens pass med Nisse.

Idag stressade jag iväg från jobbet för att hinna rida innan ridhuset skulle bli upptaget av ridskolan. Detta var tydligen helt i onödan eftersom ridskolan inte alls verkar följa de tider som står på hemsidan så vi hade kunnat vara där en timma senare och hade ändå hunnit med... Irriterande och frustrerande men det gick ju bra ändå.

 I vilket fall som helst hade jag redan innan besämt mig för att det skulle bli ett kort repetitionspass där jag verkligen skulle ha noll-tolerans mot att "hänga i handen". Som om jag hade behövt bekymra mig? I början var han lite stel och struttig och skritt/travövergångarna fungerade inte så bra. Men efter lite repetioner blev det bättre och vi arbetade vidare med olika former av "skittrav", ibland lite längre steg och ibland lite kortare, men hela tiden samma takt. Någon gång la han sig i handen och då gjorde jag direkt halt och bad han lätta. Efter en skrittpaus tog galopparbetet vid. Vi började i höger varv - det svåra varvet. Självklart var han avsevärt mycket bättre än i söndags redan från början. Han höll inte riktigt ihop och hade lite svårt med balansen men det gjorde ingeting eftersom han inte la sig i handen och ångade på som i söndags. Efter några galoppfattningar gick vi över i vänstergaloppen som var riktigt trevligt! Korta, balanserade galoppsprång och helt självbärande. Provade att gasa på lite så han skulle komma över ryggen ännu lite mer vilket inte var några som helst problem. Gick därefter över till höger varv igen och höjde ribban motsvarade vänstervarvet. Med lite mer hjälp från min sida (med fortfarande helt lätt i handen) galoperade han mycket mer balanserat även i det varvet! Avslutade med att sitta ner i trav och rida fram lite mer och han svarade med riktigt fin spänstig trav.

Dagens glada nyhet är att Amerigo Alton hade kommit och att det låg fint. En aningens bred men det går ju att lösa!

I övrigt tycker jag ni ska ta en ordentlig titt på frisyren jag har nedan för på fredag kommer jag se delt annorlunda ut!



Rollkur är oacceptabelt

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=328366

Är det bara jag som blir otroligt konfunderad av konferensens konsensus:

"Oavsett vilken huvud- och nackposition hästen intar – har den framkallats med tvång/våld* är den oacceptabel. (* översättning av aggressive force)

Rollkur/hyperflexion definieras från och med nu som böjning av hästens hals genom tvång/våld* – och är därför oacceptabel.
Tekniken som kallats Low-Deep and Round (LDR), låg-djup och rund, ger böjning utan överdrivet tvång och är därför acceptabel."

Hyperflexion är alltid oacceptabelt. Ok.
Låg-djup och rund utan överdrivet tvång är acceptabelt. Ok.

Och vad är skillnaden? Vem ska bestämma var gränsen går? Nu kommer ju varenda rollkurs-ryttare lägga fram hästens nos en centimeter och hävda att de bara rider LDR. Jag upplever det otroligt tandlöst, men visst är det bra att det går framåt. Nu får vi bara hoppas innerligt att FEI vågar ingripa när hästarna faktiskt går med nosen i bringan. Förhoppningsvis kommer även hoppningen bli involverade eftersom rollkur är precis lika vanligt där.  

Min nästa fråga är vad Sveriges ridsportföbund tänker göra. Det är knappast okänt att väldigt många ryttare använder sig av hyperflexion, inte bara de som tränar för Anky och Sjef. Min gissning är att Svenska ridsportförbundet inte kommer göra ett dyft - det är nämligen många med makt som är rollkurs-anhängare.

Vem är du?

Jag blir så nyfiken på vilka det är som läser min blogg, jag vet om en del som tittar in regelbundet men det finns en hel drös "okända" besökare. Det hade varit otroligt trevligt om du skulle vilja ge dig till känna med en liten kommentar? Om du bloggar så skriv din adress, jag länkar till intressanta bloggar här till höger.

Glöm inte heller delta i omröstningen om bloggen, pinsamt lågt deltagande där om man jämför med antalet besökare.

Nere på jorden igen.

I söndags var jag och Nisse i Falkenberg och tränade för Stefan Jansson. Efter fredagens helt sjukt roliga pass kom vi ner på jorden igen - med besked. Nisse tog resan och den nya anläggningen med ro, han var lite väl cool till och med. Om det var anspänning som yttrade sig i att han "stängde av" eller en helt katastrofal dagsform kan man väll bara gissa men vi var absolut inte i form.
Vi fick i vilket fall som helst träna på lättheten och att han inte ska vara tung i handen, i traven fungerade det ganska bra men spänsten och schwunget lyste med sin frånvaro. Vi började med skritt och travövergångar och sedan red vi små tempoväxlingar i trav. I galoppen blev det pannkaka, troligen var han redan trött för han protesterade faktiskt lite grann. Av någon anledning kom jag inte ner i sadeln och kunde hålla emot med sätet vilket är en förutsättning för att hålla ihop den stora hästen. Så resultatet blev en bit under vad vi presterat tidigare. Positivt var i alla fall att Stefan var inne på precis samma spår som Catrin och mig så det var ju inget nytt.

Imorgon är det dags för ett nytt rejält pass i ridhuset och vi hoppas då att vi ska komma igen. På fredag är det träning för Catrin igen och förhoppningsvis har Amerigon (alto) kommit (och passar) så vi har något trevligt att rida i. Om Amerigon inte skulle passa så tror jag T bryter ihop.
Följande sadlar har provats och ratats (som jag kommer ihåg);
Spalding
Jacson
Butet
Prestige D1
Anky
Jaguar
Globus Tekna
Childeric (ett par olika)
Equipe Hybrid
Amerigo Cortina

Obeskrivligt.

Den ridturen Nisse bjöd mig på igår är faktiskt riktig svår att beskriva. Det är bara att gratulera T som fick se sin häst växa ett par decimeter när allt, allt, allt klaffade en hel långsida i galopp. I övrigt är det svårt att förmedla känslan man får när han säger "nu kör vi". Helt sjukt.

Ni som har Facebook kan titta på en liten snutt från ett pass förra helgen här;
http://www.facebook.com/#!/video/video.php?comments&v=1262693541542


The one with Monica's boots.

Har sett det vänner-avsnittet? Annars kan du se första delen här; http://www.youtube.com/watch?v=y0c2W7eOOI0

Precis så glad som Monica var för sina stövlar var jag i fredags. Jag är lite av en "tjej tjej" när det kommer till skor, jag är aldrig så glad som när jag shoppat skor/stövlar. I fredags hittade jag ett par sjukt snygga stövlar på rea som inte gick att låta bli! De passar till allt och är dessutom väldigt tidlösa och "otrendiga" vilket gör att jag kommer kunna ha dem länge. Jag planerar att vårda dem lika väl som mina Petriestövlar även om det kanske inte håller fullt lika länge (vilket man inte kan förvänta sig eftersom de kostar nära sjättedel så mycket som Petriestövlarna).

Veckan som är.

Den här veckan bjuder på lite av varje. Tanken var att rida Nisse på onsdag men sen kom jag på att jag måste jobba sent och ridhuset är upptaget från 17.00 så det gick åt skogen. Glädjande är i alla fall att Amerigon förhoppningsvis skickas idag och bör vara här i slutet av veckan. På onsdag kommer jag istället motionera Ella för första gången på mycket länge och det ska bli spännande, minst sagt.

På söndag ska jag och Nisse träna för Stefan Jansson för första gången. Det ska bli riktigt roligt, jag har aldrig ridit för Stefan så jag vet inte alls vad jag har att vänta - men det är ju just det som gör det roligt och spännande, lite skräckblandad förtjusning så att säga.


Framtung men framsteg.

Nisse såklart. Söndagens pass kan man sammanfatta med; även om han blev tung i handen ibland gör han stora framsteg. Iförda albion hoppsadel blev detta passet inte lika bra som föregående men helt klart godkänt. Av någon anledning rör han sig inte alls lika bra i hoppsadeln även om det ligger fint, han upplever kanske inte samma frihet i den som i dressyrsadlarna. Likaså kommer inte jag ner och nära på samma vis och avstämningarna med sitsen får avsevärt sämre effekt i hoppsadeln. Det leder såklart till att han älgar iväg lite mycket och ligger på i handen men jag var i alla fall nogrann med att göra halter och släppa på handen när han blir tung.

Över till framstegen:
Han svarade mycket bättre för skänkeln.
Han gjorde riktigt fina igångsättningar från halt till trav!
Galoppfattningarna var betydligt bättre när vi kommit överens om konceptet och några blev då fantastiskt bra.
Jag fick ordning på hans högra bakben mot slutet av passet!

Som om det inte vore bra nog har T en Amerigo på gång som vi hoppas mycket på!

RSS 2.0