.

Det är dagar som idag som jag står helt handfallen och inte förstår varför jag i hela världen valde det här yrket. Jag vet att det kommer kännas bättre imorgon och ännu bättre nästa vecka när jag har semester... men ändå. Gamla människor är tuffa och de är förhållandevis enkla att arbeta med i jämförelse med paranoida narkomaner och obstinata tonåringar. Men att en persons faktiska liv hänger på mina axlar känns en aningens tungt. Jag hoppas jag reder ut detta. Imorgon får jag diskutera med mina kollegor så kommer det kännas bättre.

Igår var det träningstävling med Det lilla äcklet och hon levde verkligen upp till sitt smeknamn. 40 minuters dödsväntan, sedan in på banan i fem minuter och sedan slut. Förstå gången idag som jag faktiskt var nöjs med något under programmets gång. Hela fyra bedömningspunkter känndes att "ja - det här gjorde vi bra". resten har jag redan raderat.

Red den Lilla Brun idag och fick en fin och avslappnad i en låg rund form. Arbetade mycket med att få lika stöd och hitta böjningen i höger sidan. Basic- ja. Lätt - nej.