.

Igår kastrerades Cesar. Jag tycker sådant är spännande så jag stannade kvar under ingreppet. Först fick jag en ordentligt inblick över hur fet hon faktiskt är när veterinären skar igenom fettlagret, bantning gäller. Sedan hittade han inte äggledarna och livmodern. Efter 10 min lyfter han på duken för att se efter så det verkligen var en hona. Jag log, stort. Efter ytterligare en stund grävande hittar han dock vad han letade efter och knöt ihop, klippte av och sydde ihop katten. Först ca 4 timmar efter ingreppet började katten vakna till liv och söka lite kontakt. I morse ville hon fortfarande inte äta men hon hade flyttat på sig ut i vardagsrummet (vi la in henne i köket när vi kom hem så hon skulle ha vattnet nära). Då droppade jag i henne lite vatten eftersom jag var osäker på om hon verkligen hade druckit. I eftermiddag droppade jag i henne ytterligare vatten och satt och matade henne med blötmat, men då kunde hon i alla fall förmå sig att vara uppe och gå.
Såret ser fint ut så nu hoppas vi bara att hon ska pigga på sig tils imorgon. Det är så hemskt att se henne vara trött och ha ont.