.

Snyggaste minen!

När vi kom fram till Solbackens gård började Ella med sina obligatoriska vanvettesrundor (jag är smart nog att inte hoppa upp på en gång). Hon tyckte det var mycket märkligt med ett ridhus som bara har 1½ vägg samt sjöutsikt...
Vid uppvärmningen kändes hon plötsligt kolosalt halt. Bad Catrin titta, hon tyckte inte hon var halt, däremot såg hon okoordinerad ut. Vi antog att det hade med det extremt sviktande underlaget som hästen aldrig tidigare gått på att göra, tydligen kan hästar reagera väldigt märkligt på det. Fortsatte trava och lösgöra, men hästen struttade mest. Tills Catrin bad mig göra halt och ställa mig upp. Hästen var ju kissnödig! Jätte kissnödig! Därefter blev det betydligt bättre.

Tränade framför allt på att få igång bakbenen utan att rida iväg hästen. Jag vet ju det där så väl - men ack så svårt att koordinera och få ihop allting. Det fungerade väldigt bra att sitta ner tre steg (fånga upp) och sedan rida lätt tre steg (energi), men under längre sträckor föll hon lätt isär. Galoppen var urfin och Catrin helt lyrisk. Traven fick vi jobba mer med, stundtals var den väldigt trevlig - när jag inte red isär hästen det vill säga.

Fokus två var att gymnastisera vänster bak och få hästen att komma genom vänster sidan. Flyttade mycket sidvärts både i trav och galopp samt öppnor i skritt och trav. Fick rida i olika grader av vänster böjning i stort sett hela tiden. Jag måste komma ner på mitt vänster sitt ben vilket jag uppenbarligen har väldigt svårt för.

Så ska vi tävla på söndag = katastrof! Nåja, jag får åka dit och rida i stället för att rida hemma helt enkelt. Haha.  Jag vet ju av erfarenhet att hästen behöver tävla flera gånger regelbundet för att sköta sig och senaste tävlingen var i maj, alltså kan det bli både bock, spark och frambensviftningar. Lägg till att vi inte är i någon vidare form... Inga höga förväntningar med andra ord.