.

Igår hände något stort, något helt omvälvande, något som kommer förändra mitt liv för evigt, en händelse nästan lika stor som min egen födelse.




Min älskade sambo, David Hugo Johan Isacson.... satt på en häst! Han satt inte bara på en häst, han skrittade säkert en halv kilometer och travade nog tjugo meter! Hästen som fick denna fantastiska ära var ingen mindre än Cherie - som om hon inte påverkat mitt liv tillräckligt innan.

Efteråt muttrade han något om att det inte riktigt var värt det besvär som det är att ta ni häst från hagen, rykta, sadla och sedan göra hela proceduren bakvänd efteråt. Men han mumlade också en mening om att det kanske är något man kan göra "någon gång ibland". Min lycka var gjort. Fullt tillräckligt. Bildbevis finns, men om jag publicerar de på bloggen kommer han aldrig mer sitta på en häst.

Over and out.