Back To The Start (Polly Paulusma)
Nej. Jag har inte startat en musikblogg. Men Polly får helt enkelt äran att symbolisera den nya starten på denna blogg. Jag har inte bloggat på 1½ månad och mycket har så klart hänt. Det är dock de senaste dagarnas händelser som fått mig att inse hur mycket nytta jag har av bloggandet, som dagbok för min egen del. Jag återkommer snart till det.
För att ta allt i kronologisk ordning och få någon slags logik kan jag börja med att ge er fortsättningen på det sista inlägget jag skrev. Nisse åkte, men kom tillbaka ganska snart igen. Jag hade dock hunnit klubba igenom beslutet (med mig själv) att bara ha en häst i träning framöver och den hästen är givetvis Lycka. Så Nisse har jag inte tränat något mer sen dess.
Tre veckors semester gick snabbt i augusti och innan jag han göra något i klass med "vettigt" var det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Men eftersom jag har det bästa jobbet i världen var det ignet jag deppade över någon längre stund.
Lyckisen har utvecklats väldigt väl över sommaren, tyvärr har vi varit långt under vår nivå vid de tävlingsstarter vi gjort så där har vi inte fått något kvitton. Kvitton har istället delats ut på löpande band vid i princip varje pass vi ridit och inte minst under träningarna för Catrin, där utvecklingen hela tiden varit uppenbar. Nå, i samma veva som vi ställde in siktet på MSV passade hästen på att gå bärsärkargång i hagen med en kotledsvrickning som följd. I tisdags var vi åter i Helsingborg bland alla trevliga och glada människor, vilket faktiskt gör det tråkiga lite mer lätthanterligt. Under utredningen i Helsingborg konstaterade veterinären väldigt snart att hon är "mycket sympatisk att hantera", nja, väluppfostrad kallar jag det. Att hon är väluppfostrad gjorde också att vi inte behövde knata över anläggningen till den asfalterade longervolten under tak utan att vi helt sonika kunde öppna dörrarna och gå ut på parkeringen. Bland bilar och hästar som lastades in och ut travade Lycka lungt på en volt - om än ofrivilligt för hon såg mest ut att vilja välta. Det var i detta samband jag saknade bloggningen, för jag insåg värdet i att kunna gå tillbaka 1½ år i bloggen och läsa om när hon vrickade sig sist.
Lyckisen står för närvarande på boxvila men efter att bandaget tas av idag får hon börja gå i en liten hage, själv och utan "spring och bus"-möjligheter. Men ändå, lite drägligare. Lycka är ju rutinerad på det här med konvalecenser och brukar sköta sig ypperligt.
Så, därav - back to the start. Både i bloggandet, men inte minst med skadedrabbad häst. Been there, done that. Many times.
Lycka förra sommaren, med 70-80 kg mer på kroppen än idag.
För att ta allt i kronologisk ordning och få någon slags logik kan jag börja med att ge er fortsättningen på det sista inlägget jag skrev. Nisse åkte, men kom tillbaka ganska snart igen. Jag hade dock hunnit klubba igenom beslutet (med mig själv) att bara ha en häst i träning framöver och den hästen är givetvis Lycka. Så Nisse har jag inte tränat något mer sen dess.
Tre veckors semester gick snabbt i augusti och innan jag han göra något i klass med "vettigt" var det dags att gå tillbaka till jobbet igen. Men eftersom jag har det bästa jobbet i världen var det ignet jag deppade över någon längre stund.
Lyckisen har utvecklats väldigt väl över sommaren, tyvärr har vi varit långt under vår nivå vid de tävlingsstarter vi gjort så där har vi inte fått något kvitton. Kvitton har istället delats ut på löpande band vid i princip varje pass vi ridit och inte minst under träningarna för Catrin, där utvecklingen hela tiden varit uppenbar. Nå, i samma veva som vi ställde in siktet på MSV passade hästen på att gå bärsärkargång i hagen med en kotledsvrickning som följd. I tisdags var vi åter i Helsingborg bland alla trevliga och glada människor, vilket faktiskt gör det tråkiga lite mer lätthanterligt. Under utredningen i Helsingborg konstaterade veterinären väldigt snart att hon är "mycket sympatisk att hantera", nja, väluppfostrad kallar jag det. Att hon är väluppfostrad gjorde också att vi inte behövde knata över anläggningen till den asfalterade longervolten under tak utan att vi helt sonika kunde öppna dörrarna och gå ut på parkeringen. Bland bilar och hästar som lastades in och ut travade Lycka lungt på en volt - om än ofrivilligt för hon såg mest ut att vilja välta. Det var i detta samband jag saknade bloggningen, för jag insåg värdet i att kunna gå tillbaka 1½ år i bloggen och läsa om när hon vrickade sig sist.
Lyckisen står för närvarande på boxvila men efter att bandaget tas av idag får hon börja gå i en liten hage, själv och utan "spring och bus"-möjligheter. Men ändå, lite drägligare. Lycka är ju rutinerad på det här med konvalecenser och brukar sköta sig ypperligt.
Så, därav - back to the start. Både i bloggandet, men inte minst med skadedrabbad häst. Been there, done that. Many times.
Lycka förra sommaren, med 70-80 kg mer på kroppen än idag.
Kommentarer
Trackback
