Tandtekniker och tappsko
Jag börjar överväga att låta denna blogg döpas om till något med hästar - eftersom det är det som bloggen till största del består av. Jag avvaktar dock ett tag och så får vi se...
Igår busade jag och Lyckis en runda i skogen. Eftersom hon fått ett sår vid sadelgjordstaden (vilket också kan vara en ink, vi avvaktar och ser...) rider jag så lite som möjligt med sadel. Alltså blev det barbacka även igår. Vi började med ett avramlingsförsök efter ca två minuter när grannen kom med traktorn och Lycka var mer fokuserad på ponnyerna i horisonten på traktorn, tills dess att traktorn var ca 6 m ifrån oss. Då flydde Lycka. Vi ska träna mer på detta, har bokat dejt med grannens traktor halv sex-sex varje kväll för att vänja oss.
Nästa avramlingsförsök kom när vi flög fram i galopp på travbanan och det låg en liten björkstam över vägen. Denna stam har nog en diameter på fem cm och har legat där i ett år, inget hästarna bryr sig om. Men just denna gång, när vi hade en hastighet som inte ens fälttävlanshästar kommer upp i bestämde sig Lycka för att vi skulle hoppa. Jag hann tänka många tankar innan vi landade, inbegripande "det här kommer göra ont" och "fy fan vad hon hoppar". Inget litet språng med andra ord. Efter ett par meter landade vi dock och jag lyckades faktiskt landa i balans, något jag är imponerad av.
När vi var på väg hem mötte vi grannen som ville se om min fjantiga häst kunde gå ner i deras vattenhinder. Sagt och gjort - detta måste vi bevisa. Efter ett par trevande minuter plumsade Lycka i och tyckte det var roligt att vada fram och tillbaka genom vattnet. Av någon anledning lyckas hon dock trampa sig själv och drar till skon - så den blir lös. Eftersom hovslagaren kommer på fredag fick jag inse att jag hoppar över ridningen idag och hoppas att den sitter kvar, trots ett glapp på 2-3 mm.
När jag kom i morse så hade dock tre sömmat släppt så den satt bara fast på ena sidan. Jag drog bort skon och hoppas nu att hoven håller sig fin tills imorgon. Sedan bar det av till Slöinge och Carl-Fredrik Gauffin - tandtekniker. Vi åker reglebundet och tittar på täderna och sist var Carl-Fredrik inte riktigt nöjd då hon hade fått en tandskada efter att bitit fast bettet mellan tänderna vilket också lett till förhårdning på insidan av mungipan. Idag såg allt mycket bra ut - tandskadad har börjat läka och ny emalj bildas samt att förhårdningen har försvunnit. Detta enbart genom att byta till ett kortare bett. Carl-Fredrik tyckte jag skulle fortsätta växla mellan det vanliga tredelade bettet från Globus och det raka "trav"bettet som Lycka trivs bra med. Han tyckte inte jag skulle rida på "Magic Pessoa" bettet eftersom det är storlek 11,5, något för stort med andra ord. Det är inte lätt när hästen har liten mun, få modeller som tillverkas så smått.
Nu ska jag busa med min katt för hon har legat här och tuggat på mig hela tiden när jag skrivit.
Igår busade jag och Lyckis en runda i skogen. Eftersom hon fått ett sår vid sadelgjordstaden (vilket också kan vara en ink, vi avvaktar och ser...) rider jag så lite som möjligt med sadel. Alltså blev det barbacka även igår. Vi började med ett avramlingsförsök efter ca två minuter när grannen kom med traktorn och Lycka var mer fokuserad på ponnyerna i horisonten på traktorn, tills dess att traktorn var ca 6 m ifrån oss. Då flydde Lycka. Vi ska träna mer på detta, har bokat dejt med grannens traktor halv sex-sex varje kväll för att vänja oss.
Nästa avramlingsförsök kom när vi flög fram i galopp på travbanan och det låg en liten björkstam över vägen. Denna stam har nog en diameter på fem cm och har legat där i ett år, inget hästarna bryr sig om. Men just denna gång, när vi hade en hastighet som inte ens fälttävlanshästar kommer upp i bestämde sig Lycka för att vi skulle hoppa. Jag hann tänka många tankar innan vi landade, inbegripande "det här kommer göra ont" och "fy fan vad hon hoppar". Inget litet språng med andra ord. Efter ett par meter landade vi dock och jag lyckades faktiskt landa i balans, något jag är imponerad av.
När vi var på väg hem mötte vi grannen som ville se om min fjantiga häst kunde gå ner i deras vattenhinder. Sagt och gjort - detta måste vi bevisa. Efter ett par trevande minuter plumsade Lycka i och tyckte det var roligt att vada fram och tillbaka genom vattnet. Av någon anledning lyckas hon dock trampa sig själv och drar till skon - så den blir lös. Eftersom hovslagaren kommer på fredag fick jag inse att jag hoppar över ridningen idag och hoppas att den sitter kvar, trots ett glapp på 2-3 mm.
När jag kom i morse så hade dock tre sömmat släppt så den satt bara fast på ena sidan. Jag drog bort skon och hoppas nu att hoven håller sig fin tills imorgon. Sedan bar det av till Slöinge och Carl-Fredrik Gauffin - tandtekniker. Vi åker reglebundet och tittar på täderna och sist var Carl-Fredrik inte riktigt nöjd då hon hade fått en tandskada efter att bitit fast bettet mellan tänderna vilket också lett till förhårdning på insidan av mungipan. Idag såg allt mycket bra ut - tandskadad har börjat läka och ny emalj bildas samt att förhårdningen har försvunnit. Detta enbart genom att byta till ett kortare bett. Carl-Fredrik tyckte jag skulle fortsätta växla mellan det vanliga tredelade bettet från Globus och det raka "trav"bettet som Lycka trivs bra med. Han tyckte inte jag skulle rida på "Magic Pessoa" bettet eftersom det är storlek 11,5, något för stort med andra ord. Det är inte lätt när hästen har liten mun, få modeller som tillverkas så smått.
Nu ska jag busa med min katt för hon har legat här och tuggat på mig hela tiden när jag skrivit.
Kommentarer
Trackback
