.

Äntligen var det dags att ge Ella ett nytt försök. Hon har ju vilat i nästan tre veckor nu och det tycker hon inte alls om. Tanken var att vi skulle satt igång henne för en vecka sedan men då uppstod ett nytt problem i samband med skoning. Nu verkade det i alla fall som att Ella var piggelin igen så vi bestämde oss för att försöka få igång skrället.

Men, min vanliga tur gjorde att passet tog ungefär fem minuter. Upptäckte snart att något inte var som det skulle. När vi kom in i stallet och jag undersökte henne riktigt noga var det inte alls konstigt att hon haltade. Vi får se var det bär av här näst. Min vecka blev i alla fall lungnare nu.

Där fick jag för att jag berättat om vilken otroligt snäll häst Nisse är ;). Idag skulle jag rida hemma hos T, eftersom det var både ljust och uppehåll så får man ju passa på. Hon har en ridbana i ett gammalt grustag men just i den instängslade delen är det väldigt tungt så vi beslutade oss för att vara på den stora delen som inte är instängslad för där är det inte lika tungt. Det tyckte Nisse var r-o-l-i-g-t och visade prov på sina busiga sidor. Jag tycker det är lite obehagligt när hästar jag inte känner håller på på det viset så efter att han hade busat omkring lite grann gick vi innanför stängslet. Då blev han med ens snäll! Galoppfattningarna var mycket bättre idag, ett par blev fel men det får jag ta på mig för han var inte riktigt i balans innan. Överlag var han givetvis bättre än sist men det var lite tungt för honom så när han hade blivit trött och vi började känna oss färdiga gick vi ut på den stora delen igen. Han var jätte fin och balanserad, travade men fint stöd på tygeln. Men självklart var han tvungen att busa igen och när jag sa åt honom att sluta dra åt höger reste han sig lite grann. Nåja - sista varvet var han duktig igen så vi nöjde oss!

I veckan väntar träning för Catrin igen för Nisse eftersom Ella fortfarande inte är igång. Vi ska också försöka hinna klippa honom innan dess för han blir ruskigt svettig!

... även om jag tänker häst 95% av sin vakna tid. En kompis sa i helgen att han blev så trött på mig för att allt jag skriver på ansiktsboken har med hästar att göra. Ja, och? Skulle han hellre läsa om mitt tvättvikande eller toapappersfynd på Ica? Nej, jag tror inte det.

Helt vanligt Svensson-dag med andra ord. Passade på att jobba närmare 12 timmar också när jag ändå var igång. Nu blir det att borta tänderna och fortsätta försöka traggla sig genom Åke Edwardsons mindre begåvade bok.

FEI:s beslut att tillåta butta i tävlingssammanhang har väll knappast undgått någon i hästvärlden vid det här laget. Som ni säkert också hört är det många, framförallt de europeiska länderna, som är helt emot detta beslut. Nu finns det en protestlista du kan skriva under om inte du heller anser att det är rimligt att tillåta butta. Här hittar du den.

Man sliter och sliter och sliter. Får ingenting för det och ingenting görs för att underlätta. Morr morr morr. Varför ska människor göra det så jävla svårt för sig själva och för mig?

Den konsten kan uppenbarligen jag! I fredags lyckades jag med denna fantastiska bedrift som nu mera gör sig påmind av blåmärken och ömmande kroppsdelar. Dessutom lyckades jag med detta helt utan påverkan av vare sig alkohol eller andra "lugnande medel".

Tänk dig följande. Du sitter i soffan och bestämmer dig mer eller mindre plötsligt för att gå och byta om. Du går då mellan bordet och soffan när du upptäcker en datorsladd som går i höjd till ditt knä. Du inser givetvis att det finns en överhängande risk att snubbla över denna sladd så du bestämmer dig för att peta ner sladden med din vänsterfot. Dessvärre går du händelsena lite i förväg och tar först ett litet steg framåt med din högerfot. I samma ögonblick som du petar ner datorsladden med din vänsterfot inser du att sladden har hakat fast i en hålslagare som nu är på väg ner på din högerfot. För att inte detta ska hända lyfter du kvikt på båda fötterna samtidigt som du lutar åt höger. Vad händer? Jo, du ramlar handlöst och raklång i golvet samtidigt som hålslagare dimper ner på din högerfot. Vad hände rsen? Jo du börjar växelvis skratta och gråta, skratta för du inser hur roligt det såg ut, gråta för det gör så förbannat ont och du är väldigt tveksam till huruvida du någonsin kommer kunna gå normalt igen eller om du får ta sällskap av en rollator resten av livet. Samtidigt sitter din sambo i soffan, dubbelvikt, kiknande av skratt. Han har fortfarande inte (IDAG MÅNDAG) frågat hur det gick eller om du slog mig. Det aset....

Ester vill inte komma in. Han har varit ute sen igår kväll så jag börjar bli orolig nu. Hoppas han dyker upp under kvällen!

Öskan har det gott och bara ligger och sover när han inte behöver terrorisera Ester (han verkar ha ett väldigt stort behov av det annars).

Otursdagen gick undan med lite plåsterförbrukning, men jag överlevde denna gång också! På kvällen var vi hos Davids kusin i Halmstad och lagade god mat innan vi gick ut en runda. Det var ganska lungt och stillsamt, i alla fall för mig. Krogbesök leder gärna till tungandning, tryck över bröstet, kallsvettningar, skakiga ben och ysel för mig. Så även denna gång. Varför har jag ingen aning, blir så även när jag är på konserter. Någon form av kombinerad panikångest och astmaattack kan man nog benämna det som. Men jag hade trevligt ändå, vet ju hur jag fungerar. Framåt två tiden gick vi hem till Davids mamma och spenderade natten där. Det bjöds på oförskämt god frukost och lite film (Crazy in love - rekomenderas starkt!) innan vi gav oss hemåt.

Jag har precis kommit hem från en promenad på 6 kilometer, det var skönt men gjorde ont i höger ben. Annars brukar jag mest ha ont när jag sitter stilla.

Nåja, nu återstår det att se vad denna lördag kväll bjuder på! Over and out.

Jag sitter och tittar på passiers träns och kandar (mycket snygga) på den här sidan. Så vid de modellerna med bredare nosgrimmor står det: "Geminis specialitet är Passiers suveräna nosgrimma som verkligen fungerar för starka hästar eller hästar som gärna vill gapa. Nosgrimman är vadderad extra bred med Passiers pattenterade knäppning som ger maximal effekt utan att skava eller klämma med en kryssgrimma som sitter lite lägre än vanliga"

Öh, VA??? Extra stark nosgrimma? Vem fan skyltar med att det är en bra idé? Menar de att pullbak-knäppningen gör nosgrimman starkare än andra så är ju det en sanning med modifikation. Det är lättare att dra åt en sådan nosgrimma hårdare, men man kan ju fortfarande spänna den löst om man vill!

Än är inte undrens tid förbi...

Om jag någongång skulle ha anledning att, samt få för mig att, ta på mig en hatt när jag rider Ella skulle jag definitivt införskaffa denna snygga hjälmväska:

Den finns att införskaffa på hos www.timotejandersen.se

Idag blir här faktiskt ganska mycket gjort. Började förmiddagen med att räfsa upp de sista löven, de gick snabbt eftersom vi hjälptes åt. Sedan har jag ägnat mig åt denna helgens projekt - nämligen att göra krokant- och ingefära glass. Har syltat ingefära i snart två timmar nu - vilket innebär att det alldeles strax är färdig. Det kommer bli mumma med varma kaneläpplen under kommande mörka kvällar!

När ingefäran är färdig ska jag ge mig ut till stallet. Först ska Ella klippas, sedan ska vi åka ner till ridhuset för att få något gjort. Jag rider sällan i ridhuset men just nu känner jag att jag behöver det. Tänkte att vi skulle fortsätta med rakriktningen och då är det bra att ha speglar!

Återkommer senare!