.

Det lilla äcklet är tillbaka!!! Men hon är fetare än någonsin. Den hästen har aldrig varit överviktig, någonsin. Men nu, med världens smaskigaste hösilage har hon blivit rund som en boll. Det, tillsammans med att det är som att sitta på en dynamitladdning vid ridning gjorde att jag och Josse bestämde att hon behöver komma ut i skogen och galopera av sig ordentligt. Mycket riktigt, vi gav oss ut och i vanligt ordning var hon lite hoppig och studsig. I början vågade jag inte släppa på utan först efter ca två kilometer galopp kommer det en uppförsbacke, där tänkte jag att jag vågar släppa på lite grann. Jag ställer sig upp i stigbyglarna och PANG vilken smäll jag fick i rumpan. Halsen försvann framför mig och plötsligt slog jag en kullebytta och låg på marken. Jag landade på utsidan av låret så det gick bra och jag var uppe på benen inom några sekunder och såg hästen galopera bort i horisonten.

Jag stod där och fingrade efter mobilen i fickan för att ringa Josse och berätta att Ella snart står på gårdsplanen. Men då plötsligt kommer hästen galoperandes tillbaka, saktar av och stannar lugnt vid mig. Jag ledde henne en stund för att känna efter så jag inte hade dött. Sedan hoppade jag upp och galoperade vidare. Hon är smart hästen, hon vet att om hon fått av mig en gång fortsätter hon försöka. Som tur var lyckades jag hålla mig kvar trots ytterligare ett par ordentliga bockrundor. Vilken lite skit-häst. Tror inte jag har ramlat av sedan jag flög in i staketet under ett hoppass med Lycka så det var väll på tiden. Den är egentligen fantstisk vad stryk man tål.

Nu ska jag fortsätta plugga. Over and out.